tisdag 30 oktober 2012

I min brevlåda...

Hårda paket är ju de absolut bästa. Är innehållet dessutom böcker så är jag mer än nöjd.Två nya böcker har hamnat hemma hos mig. Sara Blædels De bortglömda från Massolit Förlag via Booked och Lennart Ökvists Det svåra fallet K från Parabellum Nord AB Förlag. 



måndag 29 oktober 2012

Tre böcker på en måndag...

Höstlovet är här och vi lärare arbetar tre av veckans fem lovdagar. Känns lite annorlunda att inte ha en hel veckas höstlov som vi brukar, samtidigt som det är skönt med ordentlig tid till planering och arbete med ämnesplaner.

Extra trevligt är att vi hinner prata med varandra lite mer än vad vi hinner under en vanlig arbetsvecka om annat än jobbrelaterade samtalsämnen. Alla har fikapaus och lunch vid samma klockslag. Trevligt tycker jag och blir det då bokprat så är det ju inte sämre.



En av mina kollegor tipsade mig om, Rikitikitavi av Rikard Wolff. Googlade direkt när jag kom hem och vill helt klart läsa.



Boktipsandet fortsatte även efter jobbet. Jag svängde förbi Ica på vägen hem och hamnade som vanligt är framför pockethyllan. Givetvis kom jag i samspråk med en annan presumtiv bokköpare. Vi enades snabbt om att dagens väder med höstrusk utanför knuten var som gjort för läsning. Hon (kunden) var sugen på något mysigt och tipsade om Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon.
Själv gick jag på den lite läskigare linjen passande en höstruggig dag som denna och tipsade om Vila i frid av Sofie Sarenbrant.










fredag 26 oktober 2012

Turkanarapporten av Christian Unge...

Jag har den senaste tiden tyckts befinna mig mitt i en actionthriller.Vad då kanske du undrar, är hennes liv så himla spännande? Nej då inte riktigt, men jag har läst Christian Unges debutroman Turkanarapporten. Ja nu snackar vi action och spänning på hög nivå.

Platsen är norra Kenya, närmare bestämt Lokichokio och året är 1999, när historien tar sin början. Martin Roeykens är läkare och arbetar med traumakirugi i området. Han kämpar med sina känslor och försöker med hårt arbete förtränga det havererade äktenskap som han lämnat bakom sig, samtidigt som han längtar efter sin två barn som är kvar i Sverige. En ljusglimt och frisk fläkt är den vackra antropologen Nadine Zaoui som stannar till i lägret på resa till Turkanaprovinsen, där hon bedriver forskning. Kort efter deras möte försvinner Nadine och det står ganska snart klart att försvinnandet har med hennes forskning att göra. Martin, som kommer på kant med sin arbetsgivare och uppmanas att ta lite ledigt, börjar luska i Nadines försvinnande. Snart är han något på spåren som han aldrig kunnat drömma om. Något har hänt, något som till varje pris måste döljas och han befinner sig snart i en jakt på liv och död.

Det är spännande och snabba vändningar driver handlingen framåt. Jag får en inblick i en del av världen som jag inte vet eller kan så mycket om. Christian Unge har med sin erfarenhet inom Läkare Utan Gränser stor kunskap och fakta att tillgå. Både vad gäller arbetet som kirurg och människors livsvillkor i Afrika. Det märks särskilt när han beskriver slumområdet Kibera, Nairobi Kenya. Jag kan riktigt känna misär och fattigdom. Stundtals är det smärtsamt att läsa. En bild av en verklighet som känns så avlägsen för mig här i Sverige målas tydligt och exakt upp. Det är en av bokens styrkor att det känns på riktigt. Jag befinner mitt i händelsernas centrum vare sig det gäller blodiga operationsscener eller biljakter.

För att återgå till min inledning med en antydan om en actionthriller så ser jag bilder hela tiden när jag läser och ett filmmanus växer fram ur sidorna. Jag börjar fundera på vilka skådespelare som skulle spela huvudrollerna. Om jag skulle önska något så skulle jag vilja ha lite mera om karaktärerna. Det riktigt känns hur mycket som finns under ytan hos personerna. En läsvärd bok med äkta och verklighetstrogna miljöer skickligt varvat med fiktion som jag varmt rekommenderar. Allt överskott från försäljningen av boken går oavkortat till Läkare Utan Gränser.


Tack Christian Unge för att du hörde av dig!

Christian Unge Produktion 2012 / recensionsexemplar

tisdag 23 oktober 2012

Topp 10 2012...



Dags att fylla på Topp 10 2012 med septembers bidrag.

Direkt till final
Gudarnas föda - den som dödar av Anna-Sofia Winroth

Till andra chansen
Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell

måndag 22 oktober 2012

Svenska Deckarakademin nominerar...

Nu har Svenska Deckarakademin nominerat årets fem bästa svenska kriminalromaner samt de fem bästa utländska kriminalromanerna som översatts till svenska. Jag har som den deckarälskare jag är bara läst en av de nominerade titlarna. Men några står i bokhyllorna och trängs och väntar på sin tur. Däremot har jag läst flera av de nominerade författarna.

Åh de nominerade är...

I tystnaden begravd av Tove Alsterdal, inte läst
Innan du dog av Camilla Grebe & Åsa Träff, står i bokyllan, titlen fanns i bloggambassadörernas goodiebag
Sandmannen av Lars Kepler, ej läst, men däremot de föregående titlarna i serien
Till offer åt Molok av Åsa Larsson, läst och bloggat om här
Två soldater av Anders Roslund & Börge Hellström, ej läst än, den står och väntar i en av bokhyllorna

Åh så de utländska...

Ni älskar dem inte av Belinda Bauer, ej läst, men läst mycket om, intressant
Skuggsida av Belinda Bauer, ej läst, men just nerladdad till läsplattan som lånebok från bibblan
Den kalla elden av Arnaldur Indriðason, ej läst, men jag har läst några andra titlar av författaren
En förgiftad man av Peter Robinson, ej läst, men har läst föregående böcker
Eldnatt av Yrsa Sigurðardottir, ej läst, men läst de föregående titlarna


Nu är det bara att hålla tummarna. På Deckarakademins höstmöte lördagen den 24 november i Eskilstuna avslöjas vilken deckare som kammar hem priset i respektive grupp.

I fyra par skor av Detta Prada...

När en författare lyckas få mig glad, arg, rörd, frustrerad, engagerad och eftertänksam då är jag nöjd. Det är precis vad Detta Prada har lyckats med i sin debutroman I fyra par skor. En roman som handlar om fyra personer, vars historia berättas växelvis ur var och ens synvinkel och korsas allt medan historien växer fram.

Vi har Fabio Sinclair Abascal som lämnar sitt arbete på universitetet  i Buenos Aires och flyttar till Stockholm för att leva tillsammans med Elektra Kouklakis som jobbar som PR-konsult. Vi har Peder von Essen, börsens yngste VD och en av Elektras kunder. Sist men inte minst har vi Peders oönskade tonårsdotter Jacqueline Hansen, som kämpar med sin identitet, vars väg korsar Fabios.

Nu är snurren igång kan man lugnt säga. De fyras liv och öden flätas obönhörligen samman vare sig de vill eller inte. Sakta men säkert lär jag känna de fyra huvudpersonerna och människorna runt omkring dem. Fyra människor som försöker hitta sig själva och som ständigt påminns av sitt ursprung. En bakgrund tecknas tydligt kring de fyra som inte går att komma undan. En bakgrund och ett förflutet som de var och en måste hantera på ett eller annat sätt. Gränser ska komma att testas.

Mitt liv som barn, förälder, fru, älskande, vän och kollega gör sig mer och mer påmint ju längre in i historien jag kommer. Då och då måste jag stanna upp och tänka efter vad som egentligen händer och fundera över min egen reaktion. Det beror inte på att det är svårt eller tungt skrivet, tvärtom, det är lätt att följa med i språket och det är så träffsäkert och precist berättat att det tycks som riktiga människor kliver ur boksidorna. Jag blir berörd på ett sätt som fångar och det är svårt att släppa karaktärerna och deras liv när jag läst klart. Det slår mig att I fyra par skor är den perfekta bokcirkelboken. Det finns så mycket att diskutera och prata om.

Jag hade förmånen att träffa Detta Prada på Bokmässan och fick byta några ord med henne när hon kom till bloggambassadörernas bloggrum. Jag hade inte kommit så långt i boken när vi träffades, synd,  för det hade varit extra roligt att få ställa några frågor och prata om bokskrivandet så här efteråt.

Läs Detta Pradas debutroman. Den kommer garanterat att väcka känslor och tankar för lång tid efter att du slagit ihop bokpärmarna, vilket är det bästa som kan hända när man läser en bok.


Mimer bokförlag 2012 / recensionsexemplar


lördag 20 oktober 2012

Ett författarskap: Carin Gerhardsen...

Tisdag 16 oktober släpar sig fram och jag bara längtar till att det ska bli dags att åka hem från jobbet. Exakt kl.17.20 sätter vi (jag och Nina, en av bokcirkeldamerna) oss i bilen för att åka de drygt fem milen till Kulturhuset i Åtvidaberg och författarafton med Carin Gerhardsen. När vi kommer fram har det redan börjat skymma och vi skyndar oss in i värmen. Carin och vaktmästaren håller som bäst på och fixar vid scenen och några åhörare har redan satt sig några rader ner i salen. Men vi går direkt fram till scenen hälsar och byter några ord med Carin och tar sedan plats på första rad.

Äntligen träffas vi igen, vi träffades förra året på Bokmässan men i år gick vi om varandra helt. Ja det är ett alldeles speciellt förhållande som vuxit fram mellan läsare och författare. En kontakt som uppstod när det visade sig att en av Ninas kollegor lånat ut sitt namn till en karaktär i Carins första bok i Hammarbyserien och på den vägen är det.

Så är det äntligen dags, Carin hälsas välkommen och slår sig ner på scenen. Hon inleder lite blygsamt med att inte riktigt vilja kalla sig författare och menar att det tror hon på när hon ser någon sitta och läsa hennes böcker. Carin Gerhardsen får säga vad hon vill men helt klart är hon här för att stanna och har med den femte boken i serien, Gideons ring, om Conny Sjöbergs polisteam vid Hammarbypolisen, visat att hon inte tänker kliva av deckartronen.

Vi i publiken får ta del av en intressant och fascinerande resa när Carin berättar om sitt författarskap och vägen dit. När det väl stod klart för Carin att det var deckare hon skulle satsa på tog hon sig en funderare på vad hon skulle kunna göra annorlunda och på sitt sätt för att sticka ut i den stora mängden deckare som ges ut. För att visa att hon inte var en dagslända, utan någon att räkna med, skrev hon tre böcker i serien på en gång och lämnade in, vilket gav resultat.

Tre ledord genomsyrar Carin Gerhardsens författarskap, eller som hon själv säger, krav som hon har på sitt skrivande. Det ska vara spännande, trovärdigt och gripande. Precis det som Carin själv vill ha när hon läser en bok. Inget lämnas åt slumpen, varje bok föregås av en gedigen research både vad gäller miljöer och karaktärer och när eller om hon frångår fakta då vet hon om det. Carin sätter sig in i varje detalj och vill skildra händelserna personligt genom den enskilda människans ögon både när det gäller poliser, offer och förövare. Extra intressant blir det när Carin berättar som böckernas karaktärer. Hon får ofta höra att Conny Sjöberg är hvuvdpersonen (och visst tänker även jag så och visst är han navet på många sätt) men Carin vill ge läsarna varje karaktärs resa och lyfter fram samtliga och låter dem växa genom böckerna och seriens gång och lägger stor vikt vid hur människor formas av sina erfarenheter.


Carin läser några rader och ger sin vinkling av vad hon tänker Gideons ring handlar om, för att på detta sätt inte avslöja för mycket och ta bort spänningen för läsarna som ännu har boken kvar.

Vi andra som redan har läst alla fem böckerna väntar nu tålmodigt på den sjätte, som är under arbete och förhoppningsvis kommer till sommaren. Carin avslöjar att visst har hon idéer om andra berättelser men hon tänker sig att Hammarbyserien ska bli tio böcker. Härligt säger jag.

Avslutningsvis signerar Carin böcker och Nina och jag får oss en liten pratstund med Carin efteråt. Vi hinner också med att fota lite med hjälp av han ni vet som fick med sitt namn med i Pepparkakshuset.



måndag 15 oktober 2012

Författarafton med Carin Gerhardsen...

Del fem i Hammarby-serien
Imorgon tisdag 16 oktober anordnar Åtvidabergs bibliotek en författarafton med Carin Gerhardsen som debuterade 2008 med Pepparkakshuset och därmed inledde sin Hammarby-serie med kriminalkommissarie Conny Sjöberg i spetsen.

En serien som jag sedan dess har följt och det har hunnit bli hela fem böcker i serien. Jag ser fram emot att få lyssna på när Carin berättar om sitt författarskap. Kanske får jag möjlighet att ställa några frågor också.

Det finns mera om böckerna på bloggen här och här.


söndag 14 oktober 2012

Appen Dötid...

Härom dagen laddade jag ner appen Dötid från Mix förlag


"Appen Dötid är här. Hur mycket tid har du? Du bestämmer en tid, mellan 1-60 minuter, varefter du får tips på titlar att läsa. Alla 18 titlarna ligger redan i appen och det är endast appen som du betalar för. Appen är tillgänglig för iPhone och iPad"



Kunde inte ha sagt det bättre själv. Så smidigt och praktiskt. När det blir lite tid över och läslusten faller på så är det bara att öppna appen och läsa en digital novell.


torsdag 11 oktober 2012

Nobelpriset i litteratur 2012...



Nobelpriset i litteratur 2012 tilldelas den kinesiske författaren  Mo Yan. Motiveringen lyder "som med hallucinatorisk realism förenar saga, historia och samtid".

Mo Yan ges ut av bokförlaget Tranan och tre böcker är översätta på svenska av Anna Gustafsson Chen, som också skriver om kinesisk litteratur på sin bokblogg Bokberget.

Kinesisk litteratur är en blind fläck på min läskarta. Har du läst Mo Yan eller annan kinesisk litteratur kanske?


söndag 7 oktober 2012

Nya böcker...


Då var det dags för nytt att läsa.

 I pappersform och inköpt på bokmässan

Recensionsexemplar från författaren


fredag 5 oktober 2012

Massolit Förlag...

Missade du Bokmässan och är sugen på att träffa fyra av Massolit Förlags deckarförfattare? Om så är fallet ska du vara på Bokia i Linköping i morgon lördag 6/10 kl. 12.00 när Varg Gyllander, Stefan Tegenfalk och Buthler & Öhrlund signerar sina böcker.



tisdag 2 oktober 2012

Bokmässan bildkavalkad och på återseende...


Bokmässan 2012 är nu definitivt slut även om jag kommer suga på denna fyradagarsupplevelse ett bra tag till. Årets mässa, som var den 28:e i ordningen, slog alla rekord med det Nordiska temat med 3446 programpunkter med 2420 medverkande i. Nästa år är Bokmässans tema Rumänien och den rumänska litteraturen och man samarbetar med Rumänska kulturinstitutet i Stockholm. 

Bokmässan 2013 äger rum 26-29 september och som vanligt på Svenska Mässan i Göteborg. Jag kommer som det ser ut vara där även nästa år. Tack till Bokmässan för det fyradagars-seminariekort för 2013 som vi bloggambassadörer fick som tack för vårt ambassadörskap. Mycket generöst!

Men uppdraget som bloggambassadör fortsätter till och med den 1:e december så litteratursamtalet kommer fortsätta på Bokmässans community. Nu avslutar jag min rapportering från Bokmässan 2012 med en bildkavalkad.


Svenska Mässans entré

Snabbfika

Mingel med Bokhora

Forma Books förlagsmiddag
Sofie, jag och Sophie från Forma Books

Ann Rosman i samtal med bloggambassadörer

Åsa Larsson och Sara Blædel 

Lilian får Dandy signerad av Jan Guillou

Thomas Erikson, Sofie och Birgitta

Eirikur Örn Norðdahl hos bloggambassadörerna

Intressant seminarium med Varg Gyllander, 
Kristina Ohlsson och Peter James

John Boyne hos bloggambassadörerna

Jag och Anna-Sofia Winroth

måndag 1 oktober 2012

Bokmässan dagen efter...


Måndagen efter Bokmässan börjar lida mot sitt slut och jag är verkligen tillbaka i vardagen igen efter fyra fullspäckade dagar av seminarier, mingel, middagar, författarsamtal och böcker, böcker och åter böcker. Fyra seminarier som jag lyssant på och som jag särskilt vill lyfta fram är följande.


  • På torsdagen lyssnade jag på seminariet Minne och glömska. Merethe Lindstrøm och Gaute Heivoll berättade om sina böcker där minne och glömska utgör en förutsättning för litteraturen. Merethe Lindstrøm som i år har belönats med Nordiska Rådets litteraturpris, berättade om sin roman Dagar i tystnadens historia och Gaute Heivoll om den självbiografiska romanen Innan jag brinner. Jag har haft ögonen på just Linstrøms roman och blev ännu mer intresserad efter att ha lyssnat på samtalet.



  • Litteraturen, språket och världen heter det seminarium som jag lyssnade på i fredags. Dan Landmark och Ingrid Wiklund från Mälardalens högskola presenterade och berättade om sin bok Litteraturen, språket, världen: Andraspråksperspektiv på litteraturundervisning. De poängterar vikten av undervisning i litteraturhistoria i ämnet svenska som andraspråk, vilket finns tydligt uttryckt i kursplanen för ämnet. De menar att elever med olika språklig och kulturell bakgrund bär med sig erfarenheter som är en stor tillgång, som måste tas tillvara. Den litteratur som väljs i klassrummet speglar allt som oftast de erfarenheter och värderingar som finns hos majoriteten av eleverna. De pekar också på skönlitteraturens betydelse för språkutvecklingen, vilket inte är något nytt, men de lyfter fram alla de beröringspunkter som finns att använda sig av i undervisningen. 

  • Hur autentisk måste man vara? Ja det diskuterade Varg Gyllander, Kristina Ohlsson och Peter James under ledning av moderator Maria Neij. Tre tunga deckarförfattare som jag har läst alla tre. Därför var det extra roligt och framförallt intressant att få lyssna på deras samtal. Det skiljer lite i åsikterna kring detta med trovärdighet och autenticitet de tre emellan. Peter James håller trovärdigheten högt och menar att en felaktighet kan påverka läsupplevelsen väldigt negativt. Varg Gyllander lyfter fram vikten av att läsaren måste ges en känsla av att det skulle kunna vara sant. Medan Kristina Ohlsson tycker att det är viktigare att underhålla läsarna än att allt är till 100% exakt rätt. Jag slås av att alla sitter inne med en enorm kunskap om "bakom kulisserna" så att säga. Detta ger en möjlighet till att ändra och fixa med fakta på ett trovärdigt sätt. Men det kräver stor skicklighet vilket alla tre verkligen besitter.


  • Lördagens seminarierunda avslutades med att jag lyssnade på Linköpings-sonen Mons Kallentoft när han pratade om sin nya Malin Fors-deckare Vattenänglar. En deckare som tar vid nu när hans föregående deckarserie med årstidstitlar om Malin Fors är slut. Kallentoft och framförallt läsarna hade svårt att skiljas från Linköpings tuffaste kriminalkommissarie så det blir nu en ny serie om fyra böcker. En serie där titlarna är baserade på de fyra elementen och Kallentoft börjar alltså med vatten. Kallentoft berättade hur han har tänkt kring val av titlar. Hur han låter hela boken genomsyras av en känsla, doft, färg kopplat till ordet i titeln. Titeln Vattenänglar kom till honom när han var i Vietnam och läste en artikel om en kvinna som tvingas att adoptera bort sin dotter. Artikeln leder till funderingar kring rätt och fel, kring kärlek och på samma gång ondska, vatten som i livmodern, bandet mellan barn och mor. Mycket intressant och starkt att lyssna på.







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...