3 maj 2016

Saharasyndromet av Christian Unge...

 
Förväntningarna fanns där när jag fick Saharasyndromet av Christian Unge på posten. Från första sidan dras jag med i ett brutalt gisslandrama när Martin Roeykens och hans kollegor kidnappas av en grupp terrorister i Sierra Leone, där de arbetar i fält för Läkare utan gränser. I en jeep förs de norrut och svävar mellan liv och död mer än en gång. Det står snart klart att Roeykens inte mår bra och hans kollega Mette anar att symtomen tyder på Ebola. Det blir hennes uppgift att inte låta kidnapparna få reda på sanningen för då lär de döda Roeykens direkt. Mette får axla en tung roll då gruppens överlevnad hänger på henne i samspelet med terroristledaren vilket skildras intensivt och trovärdigt.

Martins vuxna dotter Bella försöker desperat tillsammans med Säpo ta reda på vad som har hänt och varför. Vad Bella inte vet är att gisslandramat inom kort kommer få kopplingar till hennes direkta närhet och att hon och Martins fru Nadine snart kommer befinna sig mitt i händelsernas centrum.

Tempot är högt och spänningen stiger alltmedan jag vänder blad. Christian Unge har valt ett nytt grepp i denna hans tredje del om Roeykens då han låter karaktärer i Roeykens absoluta närhet spela huvudrollerna. Roeykens själv är en bricka i periferin och det känns lite nytt och fräscht. Jag gillar att jag får komma både Nadine och Bella närmare på det här sättet. Deras personligheter tecknar Unge äkta och jag kan känna deras skräck och fasa för att inte få hem Martin igen. Det är ruggigt aktuellt och nära den värld som vi lever i idag, även om trådarna en stund är många och jag tänker hur ska Christian Unge få ihop det här nu då. Men sakta vävs historien samman och jag lämnas med ett antal frågor och en cliffhanger som inte är att leka med.

För visst är det så att det kommer en fortsättning Christian Unge? Och tack för att du fortsätter höra av dig så jag får följa Martin Roeykens.


Mitt tips är att du läser Turkanarapporten och Kongspår först i nämnd ordning så du får en helhet. Båda finns nu återutgivna som pocket på Lind & Co.


Lind & Co / recensionsexemplar 2016

4 kommentarer:

  1. Låter lovande! Har nyss lyssnat på både Turkanarapporten och Kongospår så den här ser jag fram emot att läsa!

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte att Saharasyndromet var den starkaste hittills i serien. Visst vill man bara ha mer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig helt och hållet!

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...